(Milan, 1850 - Stresa (Verbania), 1906) was an Italian painter. The son of a silk merchant from Lyon, Gignous displayed a precocious talent for painting and enrolled at the Brera Academy of Fine Arts in 1864, attending the courses on landscape taught by Luigi Riccardi and then Gaetano Fasanotti. He came into contact with the Milanese Scapigliatura movement when still very young and formed a close friendship with Tranquillo Cremona. He began to focus exclusively on landscape in the 1870s, experimenting with painting en plein air and producing views of the Lombard and Piedmontese countryside that he showed at all the major national exhibitions. The late 1870s saw a more naturalistic approach to landscape painting under the influence of Filippo Carcano, with whom Gignous went to paint on Lake Maggiore in 1879, thus inaugurating a thematic repertoire devoted primarily to views of the Verbano, Mottarone and Val deOssola. Some biographical notes written by the artistes wife Matilde would appear to bear out the hypothesis of a trip to Paris in the company of Carcano in 1878 and attest to friendship with Vincenzo Vela, who was apparently his host on numerous occasions in Ligornetto. A recognised leader of the Lombard school of painting, he lived in Stresa and on the coast of Liguria from 1887 to 1906, his year of his death, with long stays in Venice. The Venice Biennale held a retrospective exhibition of his work in 1907.   Related Paintings of Eugenio Gignous :. | Triptych of Jan Des Trompes (rear of the wings) tye | Mrs John Winthrop dfg | The nude in the forest | The Departure of the Doge on Ascension Day | Miranda The Tempest |
Related Artists:
John Christian Schetky
(1778-1874) Scottish painter. Schetky came from a cultured family: his father, Johann (1737-1824), was a German composer, and his mother, Maria, was the trumpeter Joseph Reinagle's sister. He took drawing lessons from Alexander Nasmyth and received a good education in Edinburgh before embarking on a Continental tour in 1801. After a spell as a drawing-master at the Royal Military College, Great Marlow, he was appointed Professor of Drawing at the Royal Naval College, Portsmouth, in 1811, a post he held for 25 years. He exhibited regularly at the Royal Academy between 1805 and 1872, his subjects ranging from ship portraits and royal embarkations to reconstructions of earlier sea battles of the time of Nelson. In 1820 he was made Marine Painter in Ordinary to George IV and was granted the same title by Queen Victoria in 1844.
martinus rorbye

carl gustav pilo
Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).